Det känns så himla fel att jag kan spendera min lediga dag med att vara i solen i lugnet och lyssna på fågelkvittret. Samtidigt som det känns otroligt tacksamt att vi i nuläget kan göra det!

I Ukraina är det inget lugn. Stressen dom måste känna över att fly ifrån ett krig som händer i modern tid. Att dom inte ens vet om dom kommer leva att se morgondagen. Det gör så ont i mig och allt man kan göra är att skänka pengar! Men det kan inte få kriget att ta slut. För en människa med makt över världens största land har bestämt sig för att förstöra för så många människor!

Vi vet inte hur det kommer sluta i nuläget för även om jag känner mig trygg idag med att det inte kommer bli något krig här i Sverige så kan inte jag lova att vi alltid kommer att vara säkra. Det är så otroligt svårt att inte känna rädsla och ångest över vad som kommer hända. Speciellt när jag har en lillebror som gråter och är livrädd och vill prata med mig varje dag om det. Hur ska jag, kunna lova min lillebror att vi alltid kommer vara trygga? Hur ska jag utbilda min lillebror och egentligen säga att vi borde förbereda oss för det värsta! Det går inte! Jag måste hela tiden följa med i kriget för att kunna svara på hans frågor!

Jag måste hela tiden försäkra honom om att vi kommer klara oss! Det är vad jag vill hoppas på! Jag vill hoppas på att Kriget ska ta slut nu! Men jag har inte den makten! Jag har ingenting att säga till om. Det som händer, händer! Jag vet bara att jag i nuläget kan känna mig säker! Kan försöka njuta av varje dag och skänka pengar till dom behövande! Jag måste försöka vara tacksam för varje dag och hoppas på en fred som kan få oss människor att slappna av igen! Och tänka på dom som aldrig någonsin kommer få ett lugn igen för det dom förlorat! 🇺🇦

//Louiseelinore <3